SUNNY SUNDAY

I helgen stängde jag in pesnionären inom mig och slog klackarna i taket och fan vad härligt det är!! Jag älskar verkligen livet och jag älskar att älska livet.
  I fredags var det jag, frugan och Korvin som gjorde stan och som vi gjorde det ;-) Först lite vin på Sogni (??) där vi sprang på en av våra kompisar från Frankrike och sen bar det av mot Magenta och där hängde vi med Karins pojkvän + vänner. Verkligen lyckat med folket, stämningen, musiken och sönderskålade vinglas haha! Vid två eller nåt sånt drog vi vidare till Lobby och det var ju bara gamla Grodan med ett nytt namn men en trevlig avrundning. Grym kväll alla fall med massa vin och höööög Frankrikefaktor.
  
Sen igår fortsatte festen med släktkalas för Sara eftersom hon fyllde år förra helgen. Så efter femton ton mat åkte vi hem till Minna & Timmy och var en stund i deras lägenhet innan vi gick ut. Vi körde på Lobby igår igen och det var askul att gå ut med (nästan) alla favoriter men jag måste träna på att köra flera dagar på raken.... hehe. Kom hem och kröp ner bredvid min fina fru sen och vi sov som grisar till elva.


JUST NU



PLASTIC FANTASTIC

Jag och min syster är fortfarande inne på det här med en fin walk-in så idag fixade vi lite med min, hängde om lite kläder och monterade upp klädstången vi köpte häromdagen. Klädstången vart förresten halva kvällsstaben på ikea inblandad i eftersom den hade tagit slut på lagerhyllan och vi verkligen ville ha en. Så då fick vi vänta till alla andra kunder hade gått ut innan de kunde köra ut med trucken (?) och hissa ner den från nån hylla typ fem meter upp. Vi fick den til slut alla fall och jaa, min mamma är ganska bra på att få det som hon vill. Åter till min lilla skrubb blev det ganska bra och nu återstår bara en rejäl omgång nya kläder men det dröjer nog ett tag så tills dess har jag hängt fram allt gammalt och skrynkligt jag hittade i garderoben.

På tal om kläder så är jag verkligen inne på det här ytliga just nu som kläder, resor, fester, smink och allt sånt, jag har till och med börjat inse hur förjävliga mina naglar är. Dessutom läser jag chic-lit och i vanliga fall ger det mig eksem på hela kroppen men just nu passar det mig perfekt att läsa om det perfekta bröllopet. Kanske vart det för nattsvart med Alex Schulmans barndom att allt bara slog över? Känns lite så och jag läser Maraia Montazamis blogg varje dag och drömmer mig bort till Californien och sommar och sol hela tiden. Mor min dampar hela tiden på mitt och Klaras prat om allt sånt här men man måste ju ha sina plastiga moments också. Och det är jäkligt skönt att inte bry sig så mycket om allt utan stänga dörrarna till omvärlden och bara äta ballerina och dricka te.

Så nu vet ni ungefär vad som rör sig hos mig och för alla intresserade kan jag även meddela att jag körde en timmas musklepass idag och övningskörde en timme efter det. Tänk vad en duktig, liten lat jävel som jag kan vara ibland.  

EMPIRE STATE OF MIND

Jag trodde aldrig jag skulle skriva det här, men jag börjar bli taggad på skolan!!! Nu såhär i början är det ju inget att göra så jag antar att det är därför. Det här året kanske bli ganska bra ändå, det är inte någon matte (byebye planerna om matte e, ni lockade inte bra nog) och mina individuella val är spanska, psykologi (älskar redan) och friluftsliv. Sen är det ju projektarbetet och det känns hur bra som helst.

Det måste vara nån slags blanding av ridnings- och övningskörningsendorfiner som spökar för tillfället men så härlig känsla alla fall. Endorfiner alltså, kommer som ett brev på posten efter varje ridpass och sen bara flyter man med. Jag och Mimmie hade tisdagsmiddag som vanligt (torsdagsmiddagen på sturecompagniet: släng er i väggen) och det är så himla mysigt som vanligt. Sen körde jag och far min runt lite i krokarna och ikväll satt det där jäkla dragläget och jag blev lika överraskad varje gång. Kanske är det där lilla körkortet inte så långt bort ändå? Igår var det ljusår bort men nu snackar vi månader, BIG difference.

Nu sitter jag och lyssnar på remixen (?) av New York, New York och Empire state of mind. Lite minnen från Cannes och ett av de största musikminnena i mitt liv tror jag, det i kombination med helt galet grymma dansare var verkligen nånting extra.

Dax för en dusch nu, inte lukta usch stå högt i kurs, ni vet ju hur livet i orten är...


JAG FÖRSTÅR INTE

Jag förstår inte grejen med glasögon utan styrka. Solglasögon är ju för ögonens bästa men vanliga glasögon om man inte har synfel, varför? Jag kan inte förstå varför.
  Det är aldrig snyggare att ha glasögon än att inte ha det. Man är aldrig lyckligt lottad om man har ögon som inte klarar av att göra sitt jobb utan en glasskiva framför dem i tid och otid. Jag hatar att ha glasögon, med linser blir det väl hela okej men jag skulle aldrig klara av att se livet genom två stycken fönster upptryckta i ansiktet. Tolka inte det här fel nu, för alla funkar det inte med linser och visst kan det vara skitsnyggt med ett par snygga glajjor. Men om man inte har ett endaste litet synfel är man en lyckligt lottad jävel som slipper leva sitt liv med vetskapen om att man egentligen är halvblind, man slipper fixa och dona med linser så fort man ska sova nånstans, man slipper vakna och knappt kunna urskilja sina händer. Så om man inte är halvblind finns det ingen anledning att låtsas vara det, precis som man inte har bandage om man inte har gjort illa sig. Punkt slut.

ZZZZZZZZZZZ

 När jag kom hem från Sara skrotade jag planerna på att fånga den här söndagen och sov ett par timmar istället och resten av dagen har jag gjort mitt yttersta för att inte göra någonting i onödan.

Dagar som denna kan jag inte för mitt liv förstå hur vi körde en vecka på raken i Val D'Isere OCH åkte skidor hela dagarna varje dag. Det kommer förbli en av livets stora gåtor. 
 


FRUN 18!!!!!!!





Igår fyllde min fantastiska, älskade Sara år!! Tänk att det aldrig mer kommer vara peptalks innan vakter eller falskleg som ska halas fram så naturligt och avlappnat som möjligt. Jag kan inte fatta, nu är vi liksom myndiga allihopa, nur kan vi köra vad som helst!

Själva födelsedagen firades med väldigt god middag hemma på Östervägen och sen blev det in mot stan och ambassedeur resten av kvällen. Vi lyckades komma in utan att betala en krona fastän ingen var med på gästlistan, nirre på det. Verkligen en bra kväll och det var kul att träffa Sandra och Korvin igen. Sen blev det taxi hem och mina fötter känns som de har mått bättre dastän jag hade mina nya snälla skor som inte alls är mördarhöga.

Anyway så sitter jag nu ensam i Ehlers hus men ska strax röra mig hemåt. Planerna för dagen var att gå till frissan men självklart så hade frisören som skulle klippa mig blivit sjuk så jag får gå omkring med mitt skatbo en vecka till, om jag inte tar fram saxen och klipper mig själv när jag kommer hem dvs. Nu har jag absolut ingen aning om vad jag ska göra, det här är första söndagen sen innan sommaren som jag är hemma men inte jobbar. Kanske en sväng in till stan? Den typen av äventyr är helt idealiska helgen innan lön, annars kan man alltid lägga sig i soffan och kolla på Notting Hill resten av dagen. Den som lever får se.


HELG

Efter två dagars skola var lilla Anna helt slutkörd vilket känns otroligt bra eftersom en normal vecka är inte mindre än fem dagar. Det ska bli så skönt med ett år utan matte, där är det redan en tidskrävande/ångestgivande/uttråkande/jobbig grej mindre att oroa sig  för.

Men, själklart finns det alltid ett men, jag känner mig lite smått efterbliven eftersom jag är den enda, förutom tre pers som precis klarade g i matte d, som inte ska ha matte e. Egentligen är hela grejen med att jag känner mig "dålig" (känner mig inte direkt dålig egentligen men hittade inget bättre ord) som inte läser matte e helt absurd, matte e är det ju bara en liten procent av alla som läser och jag är verkligen helt ointresserad av matte. men när man är den enda som valt bort det börjar man ju undra. Jag vet ju hur mycket slit det skulle innebära och jag har haft som strategi att plugga roliga saker och försöka få någoluna bra betyg. Om jag vill plugga i Sverige är det dessutom helt onödigt med mer matte eftersom jag aldrig kommer sätta min fot i närheten av kth, men om jag vill plugga till läkare utomlands är det kanske bra med så mycket matte som möjligt på betygen, det ger ju nån slags bild av att det är en helt hyfsat lärd person det handlar om. Knepigt det där, speciellt eftersom jag om jag vill läsa matte e dels måste krångla en massa med rektorn och en miljon inblandade lärare och dels måste välja bort psykologin som jag verkligen kommer ha användning av i vilket yrke jag än väljer och som verkligen är ett ämne som är intressant. Aja, jag får väl tänka på saken.

När dagen var slut och jag hade lyckats hålla mig vaken på alla lektioner åkte jag in mot stan och tog en fredagsfika med Ebba, Minna och Sara. Sen var jag ännu mer död efter det. Tog mig som tur var hem utan att somna på varesig parkbänk eller Donken i brommaplan och sen åt jag thaimat och tog en springtur. Jag är alltid lika fascinerad av att man kan träna nästan hur bra som helst fastän man är helt hjärndöd. Jag körde 5 km på 29 min och det är verkligen ingen supertid men för att vara mig är det bra, jag har bara sprungit så snabbt en gång tidigare och då hade jag haft en långt mycket bättre dag än idag. Långt kvar till nio mil på skidor men 5 km är alltid bättre än inga, right?

Nu ska jag sova eftersom min chef (jag är en jävligt lycklig jävel som har ett jobb, jag vet blablabla) hade glömt säga till mig att jag inte ska börja halv elva imorrn utan åtta istället. Njut av arbetslösheten medan ni kan, säger jag bara. Tur att man får betalt alla fall, även om det är en klen tröst. Gonatt!


GE MIG FRANKRIKE


DAG 2

Andra dagen lider mot sitt slut och jag lever än. Klara missade bussen även idag men jag var i tid precis som igår, det bådar gott det här! 

Nu ska jag och Kristjana ta en promenad och runt hoodsen (som man säger här i orten) och ha lite klassiskt Anna-Kristjana-snack, so long.



 

AND WE CAN ONLY FLY EMBRACING EACH OTHER





DAG 1

Första dagen avklarad och nu har jag och kp precis avnjutit korvstroganoff med ris (inresseklubben bör anteckna detta). Till skillnad från min syster (som på sin första dag i gymnasiet kom en halvtimme försent) och min fru (som var inte mindre än en timme sen) var jag faktiskt i tid.

Inget nytt har hänt i lilla klassen förutom en kille som har varit utbytesstudent i Taiwan (??) ett år har börjat. Det kändes långt ifrån helt hundra att kliva in i ljushallen men inte så mycket att göra åt saken, det kommer alla fall bli ett kul. Efter skolan tog jag en fika med Victor och det kommer bli så jäkla bra det här med Vasaloppet!!

Nu ska jag ladda batterierna lite och sen blir det aerobics, nirre!!



LAST HOUR OF FREEDOM

Om en timme och en kvart börjar jag igen. Känns helt fuckat (ursäkta uttrycket), inte direkt som att jag längtat tillbaka eller ens känt mig taggad på att göra ett bra år. Men men, 10 månader kvar så nu handlar det om att stå ut och inte ta det alltför mycket på allvar.

Tänkte äta lite lunch och kanske sätta på mig nånting annat än morgonrock innan jag sticker. Tur i alla fall att jag hade en bra sista kväll på lovet, jag och Måns spelade alfapet och kollade på Sunes Sommar. Otroligt underskattad film det där, helt klart värd att se minst en gång om året.


LAST DAY OF FREEDOM

    Fortfarande kan jag inte fatta att mitt lov är slut imorrn. Hur??? Det känns som att det borde vara fyra veckor kvar med sol och bad, varma kvällar, glass, cykelturer, smällheta dagar i stan, getingar och shorts.
   Att jag från och med imorrn har ett liv som är inrutat in i varje detalj är bara så fel det kan bli. Felfelfel. Jag är gjord för att ta dagen som den kommer och inte behöva sitta still och lyssna timmar i sträck. Just nu känns allt faktiskt väldigt konstigt. Dessutom har jag förträngt tanken på att det finns ett ställe som kallas skolan hela sommaren, bara det att jag är jäkligt bra på att intala mig själv saker så morgondagen och veckorna framöver kommer vara helt suddiga. I vanliga fall vill man ju komma tillbaka till rutinerna och alla kompisar och blablabla men jag har liksom alla jag behöver och ungefär ingen av dom har nånting med skolan att göra. Knasknasknas.

Nu ska jag alla fall ta och samla ihop mig (och fortsätta leva i min egen bubbla där ingen skola existerar) och bege mig in mot stan. Tänk hur tragisk vetskapen om att man inte vet nästa gång man kan åka in till stan lite spontant är... Aja, idag lever jag alla fall vidare i min bubbla och sen blir det middag (=Billys panpizza) med Mimmie i stallet och sen ridning. Antagligen blir det inte det minsta avancerat men mysigt ändå att bara rida ut en sväng i skogen.

Btw, jag och Sara hade avskedsmiddag för sommarlovet igår. Hur mysigt som helst, but still, jag kan inte fatta att lovet är slut!!!!!!!!!!!  


OM ZIGENARE

Jag har aldrig haft något speciellt emot zigenare. Inte för att jag är den person här på jorden som är mest invandrarvänlig, men för mig är problemet inte alls så stort som alla verkar tycka, och det trots att jag är uppvuxen i Vällingby och haft grannar från alla möjliga länder och fortfarende har. Fastän jag har blivit påhoppad av alla möjliga små blattetjejer som helst av allt vill provocera sönder mig till man gör nåt dumt och fastän jag stött på massor av håriga iranier som trott att det bara är klämma och känna bäst man vill.

Min folosofi har alltid varit att jag man inte kan döma ett helt folk för det ett litet fåtal ställer till med. Och detta är alltså trots att jag skulle kunna rabbla upp hur många som helst som fått mobiler och plånbäcker snodda av hela kusingäng, småkillar som har blivit rånade på sina mopeder utanför skolan och folk som blivit pistolhotade och nerslagna helt utan anledning. 

Jag tycker själva gruntanken med invandringen är bra, att ge människor som kommer från krig en plats att bo på där man inte förföljs på grund av sin religion eller för den man är. Jag tycker vi i västvärlden har en skyldighet att dela med oss.
   Därmed inte sagt att jag tycker det är okej att komma till Sverige och sen skita fullständigt i att lära sig språket eller försöka anpassa sig till hur vi lever våra liv här. Jag har ingen respekt för dem som slarvar bort möjligheterna att göra något av sitt liv eller dem som tvingar sina fruar vara inomhus dygnet runt och dessutom bära sjal ifall någon granne skulle råka se dem genom de nerfällda persiennerna. 
  Jag tycker inte det är fel att ta emot invandrare. Visst är folk som inte är födda i Sverige öändligt överrepresentarede i brottsstatistiken men jag tror inte att Sverige blir ett bättre land för att man stänger ute alla kurder, turkar, indier, somalier och gud vet vad från våran välfärd. Innerst inne tror jag alla vet att man inte lämnar sitt hemland med allt man har, sin familj, sitt liv om saker och ting är bra i det landet, de allra flesta flyr ju från misär och krig, känslan av att en man med fyra gevär på axeln när som helst kan knacka för dörren och ta ens 12-åriga son för att han ska kriga i "Guds" namn.

Hur som haver, jag inte förstår hur alla dessa människor från alla dessa länder, som blivit mottagna med (nästan) öppna armar här och får en chans till ett bra liv med sjukvård, utbildning och infrastruktur inte kan hålla sig på mattan. Att man måste utmana ödet och spä på all invandrarfientlighet. Varför det här handlar om zigenare är av den enkla anledningen att zigenare alltid setts som tattarfolk. Att de blivit så himlaaaaa diskriminerade så fort de går in i en affär för att folk tror att de alltid stjäl och ljuger, stoppar katsruller och hela affärer under kjolarna.

Så om man nu är zigenare, eller rom som det så fint heter, skulle det inte vara ett smart drag att tjäna sina egna pengar då? Måste man utnyttja människors vänlighet och naivitet?

Igår kom det in en man till mig på jobbet, jag tänkte inte så mycket på honom men han var vält runt 25 och såg ut att vara från Turkiet eller så. Han bröt inte på något språk och hade vanliga kläder på sig. Först började han berömma tårtorna som vi bakade på bageriet men sen kom det fram att det hade varit ett hårstrå i en tårta. Jag tyckte det var hur pinsamt som helst, jag menar hela butiken var full med folk och där står han och säger att vi har hårstrån i våra tårtor. Han hade alla fall pratat med nån på bageriet (jag antog att det var nån bagare) som hade uppmanat honom att komma ner så fort som möjligt så han skulle få tillbaka sina pengar. Jag blev helt ställd och ville bara få saken ur världen så jag gav honom pengar och så gick han.
  Så imorse när jag pratade med min chef så höll han på att få krupp när han hörde det här för tydligen är det en hel familj (zigenare såklart) som kommer ner och försöker lura till sig pengar lite då och då. Ibland är det mormor, ibland sonen, ibland nån mamma och alltid samma visa.
  Så där hade jag, i och för en av de mest naiva personer jag vet, gått på världens mest genomskinliga lögn, bara för jag ska tro så gott om alla hela tiden.

Okej, 400 kr kanske inte är hela värlen för ett ganska stort företag men själva grejen att den där jävla killen stod mitt emot mig och ljög mig rätt upp i ansiktet.

Det var sista gången jag var sådär hjälpsam men jag vill verkligen vara naiv, jag vill tro gott om alla. Jag vill inte bli rädd så fort jag jag är ensam med en kille från irak på tunnelbanan, jag vill våga gå ensam i Vällingby på kvällen. Jag vill inte tro att människor kan vara så där jävla fula. Jag vill ven vara en som hatar zigenare, synd bara att jag från och med idag gör det.  

@ EHLERS



Jag sitter hemma hos mitt hjärta och förpestar hennes tillvaro. Fy satan vad jag stinker, och inte lite typ "ojdå hoppsan ehhh" utan jag STINKER verkligen. Nu försöker hon få mig lyssna på Justin Bieber, men jag kan lova er mina kära läsare, min fru kan vara manipulativ men mig får hon aldrig omkull och Justin Bieber kommer aldrig spelas ur mina högtalare.
  Snart ska jag börja röra mig hemåt och sen ikväll blir det kräftor! Jag är i himlen! Det var allt för nu. Ärslers börjar skolan på måndag men det gör inte jag TJOHOOOO!


CALIFORNIA

Idag har vi hela familjen ätit lunch tillsammans (gemenskap när den är som bäst) och efter det fortsatte jag och Klara ner och tog en sväng på stan. Jag gjorde massa fina investeringar (observera skillnaden mellan shopping och investering) som ska ta mig långt i livet. Köpte almanacka idag också så det är klart och jag behöver inte åka in till stan på ett bra tag nu utan kan gräva ner mig i soffan och kolla på Beverly Hills på fyran istället.

På tal om att skolan snart börjar så inser jag mer och mer hur bra jag är på att hjärntvätta mig själv. Bara bortbortbort med alla tankar på det, jag ser det inte som att varje dag är en dag nämare skolan utan mer att varje dag är en dag närmare the Californian Dream. Om ett år är det byebye Sverige på ett bra tag och det är bara min egen begravning som kan hindra det.
   Och på tal om Kalifornien så kan jag rekommendera Maria Montazamis blogg, åhhh vad jag älskar den dr blondinen från Västerås.


SHOOOOOOOOOOO

Jag är död som en gris (dagen har varit väldigt anstängande, såklart) men ska skriva ett par rader till er läsare alla fall.
  Igår och idag har ungefär följt samma mönster, jag har hängt med min syster och min fru, frugan har sovit över och sen har vi haft brakbrunch. Hur underbart?? Jag och min kära syster har alltid varit de där små blonda barnen som inte riktigt brytt sig om ifall det fanns en eller femton pooler på hotellet utan våra hjärtan har alltid slagit för frukostbuffén. Så vi bestämde oss för att göra en liten ansträngning och göra varje morgon minnesvärd med  extra-allt-frukost varje dag. Igår lagade vi amerikanska pannkakor och blåbärssmoothies och te och mackor (konditoribakad såklart) och idag hade vi engelskt och gjorde scramlade ägg (=äggröra på nrmal svenska), stekte bacon och tomater och rostade bröd. Goda frukostar kan verkligen förgylla en hel dag.

Igår hände absolut inget intressant men idag har jag hyrt vänner säsong 9 OCH varit i stallet för första gången sen innan sommaren. Breaking news! Ska inte gå in på några djupa känslor angående att lovet är slut om en vecka (allt för att inte skapa ångestattacker) men det känns verkligen konstigt att gå omkring i stallgången precis som jag gjorde det förra veckan.

För övrigt har min syster fått nått ryck och städat igenom hela sin garderob. Självklart kan jag inte vara sämre utan någon dag ska jag ta mitt pick och pack och styra stegen mot IKEA och införskaffa en ny klädstång. Om min syster har en perfekt inredd walk-in ska jag banne mig inte ha en trång skrubb utan en ännu finare walk-in. Sen när jag köpt min klädstång får folk gärna donera kläder jag kan hänga upp på den, men det är en annan femma.

Nu ska jag kolla på ett avsnitt eller två och stänga dörren till min förjävliga skrubb som mest liknar Jerusalems värre dagar och  iställetdrömma om en fin klädstång designad av Jonas Kamprad.







ETT TILL LIVSTECKEN

Den här veckan har jag jobbat varje dag och igår var det kräftskiva hos Minnapinna (har nog aldrig haft en värre fuldag än igår på evigheter, men det är smällar man får ta antar jag). SL strulade som alltid så det blev taxi hem genom hela stan inatt, men vad är resegarantier till för om inte för att utnyttjaa liksom.
    Även denna dag har tillbringats på arbetet och planerna för imorrn består även dem av arbete, men sen är det slut på det för ett par dagar i alla fall. Nu ska jag läsa Alex Schulmans självbiografil. Byebye.


RSS 2.0