Live on the blonde side of life

"ever tried, ever failed, no matter, try again, fail again, fail better"

Första tvådagars sen Ibiza och jag sov till klockan två för första gången sedan Storsjöyran 2008. Tjejmiddag är bra grejer och Minna fick flest ragg på hela Amba.

Igår var vi på Marie Levaeu. Det var... annorlunda. Helt plötsligt befann jag mig i London igen, och helt plötsligt hadealla snygga killar bpojkvän och tjejerna hade ekologiska haremsbyxor som gick upp till armhålorna. Men - förändring förnöjer. Och som del av att försöka bli av med mitt misslyckade kärkleksliv lyckades jag ragga upp ställets snyggaste kille. Ni vet en sån person man lägger märke till först av alla och man känner bara BAM, HONOM ska vi ha!

Jag: Jag är 19
Snygga killen: Ahh, nice jag också. Vad gör du nu då?
Jag: Jag är brevbärare... blablabla.... Du då?
S. K.: Jag pluggar
Jag: Vart då nånstans
Killen: Kungsholmens Gymnasium
Jag: Så du är 93:a?
Killen: yes

ALLTSÅ: SÅ FRUKTANSVÄRT. Den här dagen har jag fruktat sen 93:orna började gå ut lagligt. Den dagen jag missmbedömer någon för att vara äldre än mig, och så visar det vara en 93:a. Den dagen har jag haft ångest för ett otroligt bra tag nu.. Och av någon anledning, eftersom den dagen ännu inte hade inträffat, trodde jag för ett ögonblick att jag var skonad från den största förnedelsen av dem alla. Men icke. Bring it on bitches, the botten is nådd.

Jag börjar se mönster. Jag gillar enbart, och då endast och bara, killar som jag stör mig på. Kom på det idag. Hade radat up en massa störande egenskaper men sen insåg jag att det, från att visa hur misslyckat mitt kärleksliv är, blev personangrepp mot dessa herrar. Men ja, de flesta av er kan väl själva tänka ut typ 50 konstiga grejer utan att anstränga er så ni vet nog vad jag hade skrivit på den listan. Det känns inte bra. Så ska de inte vara.
 Därför ska 2012 bli året när jag på riktigt tar tag i mig själv. Vilket inte borde bli så svårt. Det känns som de sämsta raggnings-smsen är skickade och de värsta kommentarerna med absolut sämsta möjliga tajming redan är sagda. Det här ska bli året det ska vara bra att vara jag. Visst, min självbiografi kommer heta På spaning med Anna Petterson och innehålla en miljard misslyckade händelser. Om en miljard ens räcker? Men ändå, det här året kommer bli bra. 
  Idag hade jag mitt mest euforiska ögonblick på evigheter. Ett sådant som mänskligheten kallar Hallelujah-moment, var det när jag glömde bort vilken dag det var och sen insåg att det var torsdag och inte onsdag. Kunde inte sluta le på en timme. Ville inte sluta le heller. Varför ska man ta död på glädje bara för man ser ut som en tönt som sitter och ler för sig själv? Nej, just det, glädje ska aldrig dämpas. Speciellt inte i januari. Kommentarer som "Men vadå, är helgen så himla speciell?" spräcker inte min lyckobubbla när jag insett att jag för första gången i världshistorien varit dagvild åt rätt håll.  

Mot stallet! Yes, life is good.

Har sovit som en gris och dreglat över Persbrandt den här helgen. Tråkighets-ångesten är ganska total.

Knäpp dag det här. I morse när jag vaknade kändes det som jag sovit en kvart (i själva verket över 9 timmar). Käkar frukost och känner mig allmänt konstigt. Tänker att jag går och tränar så jag vaknar och kommer ur sleep mode. Väl på gymmet tänker jag att 5 min på löpbandet kanske får mig att vakna, men det fick mig bara att svettas som en gris. Jaja, tänker jag, att inte känna efter är lite min livsfilosofi (som för tillfället inte används, därav melankolin) och kör på ändå. Inser sen, på uppvärmningslåten på bodypumpen att jag nog antagligen har feber. Och som den korkade människa, med sjuka svettattacker jag just då var, tänker jag att jaha, nu får jag skylle mig själv, och så kör jag vidare och mår skit. Kommer hem och bjuder över Måns på lunch. Sover en stund och sen kommer Minnapinna på en kopp te. Nu ska jag ta en alvedon och hoppas på att det här konstiga måendet är borta imorgon. Konstiga måenden ger konstiga dagar.  

Ikväll gjorde jag comeback på hästryggen. Ni vet när man letat letat efter nån liten pusselbit och så till slut hittar men den och det känns så himla bra? Så känns det nu. Har dock haft värsta jävla dagen på länge. Sömnbristen är brutal efter att jag vaknat med skräcktankar om att mobilen gått sönder och alarmet inte ringt och jag försovit mig. Sen vart det inte så mycket bättre.
   Igår fattade jag det stora beslutet att dra bort min vidriga nagelförändring jag gjorde hos en importkines på Camden Market i London. Det var ett mycket dåligt beslut, och mina naglar jag har nu har allihopa gått av och rivits upp halvvägs in mot handen. Det värsta här i livet kan fan vara när naglarna är så sönderslitna att det sipprar fram blod. Jag spyr bara av att titta på det. Sen inledde jag arbetsdagen med årets vackraste papercut så vips var det mer blod överallt. Och efter det, när jag slutligen hade sorterat klart all post och skulle ut med den visade det sig att cyklarna var trasiga så jag gick istället med en gigantisk kärra, modell brevbarnvagn. Väl ute på rutten, jag aldrig förut gått, stämde inget och sen råkade jag såklart lägga ner en västerortstidning i en box med ingen-västerortstidnings-skylt och kom på det när jag var i nästa port. Ja ja, tänker jag, jag går förbi där på vägen tillbaka och tar ut den, ingen skada skedd liksom. Just då, BAM, står han där. Gubben som bor i lägenheten som hör till ingen-västerortstidnings-box och BAMBAM, han är ARG. Min ansiktsfärg går från vitblågrå till övermogen tomat och jag försöker att inte låta helt efterbliven när jag berättar att jag hade kommit på det och hade tänkt fixa till det. "Aa joo visst, JAG hoppas VERKLIGEN att det här ALDRIG MER HÄNDER" hinner han säga och sen dundrar han iväg.

Men på det stora hela hade det kunnat vara mycket värre. Det vart ju trots allt ett bra avslut. Nu ska jag sova.

Sitter och kollar på idrottsgalan och tårarna har precis torkat efter Stefan Livs hyllning. Tänk att inte ens ett sådan efternamn skyddar mot det värsta. 
   Och så gråter jag en liten skvätt för jag blir så himla känslosam när det jag ser så mycket lycka. I mitt nästa liv ska jag vara fotbollsproffs och det som betalar mina räkningar ska vara att spela inför knökfulla läktare som exploderar när jag gör mål.

Varför är alkohol ens lagligt?

Ibland är mitt liv ett skämt, och ibland, som idag, ett extra stort skämt. Att cykla med ett ton post på blankis exempelvis. Alltid lika härligt när cykelhelvetet välter och det som en gång var en mycket fin och välsorterad hög på en hundradel förvandlas till flygblad för att sedan, när de når marken, bilda en alldeles ny skärgård med miljoner öar över hela gatan. Det är ett under att jag lever.

Obergänsad shoppingtur på svenskt tenn, lägenhet med högt i tak och stora fönster och en snygg man med glimten i ögat som kan städa när jag stökar ner.

Kära vänner... Ni MÅSTE läsa den här boken. Jag låg i min ensamhet och garvade i två timmar inatt. Herregud att människan är så ärlig med sina misslyckanden, det trodde jag aldrig. Sånt gillar jag. Sånt känns bra för min arma själ. Läs, läs, läs!

Nu är vi hemma igen från vinterlandet efter en hemresa som blev en aning trögstartad på grund av en liten bilincident á la Bermell, dvs barnen i familjen lyssnar på radion till batteriet dör. Som tur var befann vi oss inte längst fram i kön till Tysklandsfärjan, men ganska irriterande ändå.

Jag sitter ensam framför brasan och funderar på livet och vart rymden tar slut och allt det där. Och så tänker jag lite på hur det här året ska bli. 2011 var helt sjukt. Orkar man med ett lika knäppt år till? Eller är det såhär livet kommer rulla på nu? Skratt och tårar, kaos och knas och mer skratt och mer kaos och mer skratt och mer av allt. Måste sluta hetsa mig själv så jävla mycket. Åka på parmesanresor till Toscana och lära mig virka grytlappar. Eller alla fall lära mig koka ris.

"Anna det är lite charmen med dig, att du misslyckas liksom" - Erik Johansson, 1 januari 2012, 07.12. Deeptalk tar fram ärligheten...

Haha herregud alltså... Och det är med raggnings-sms: "KOM HIT! Vi har sjukt god risotto" är exakt den typen av desperata meddelanden som aldrig bör nå någon.

- Vara SNYGG! [/] - det är ändå insidan som räknas... eller?
- Bli skönhetsintresserad [/] - gick trots allt på manikyr för första gången någonsin
- Alltid ha snyggt hår (annars kan jag lika gärna klippa av det) [ ]
- TA KÖRKORT [X]


TRÄNA [X]


- Plugga körkortsteori [X]


- Åka till USA [ ] - London var ganska bra det med


- TA STUDENTEN!!!!! [X]


- Åka någon form av vasa [X]


- Vara glad [X] - fast jag har nog aldrig varit så ledsen heller som det här året


- Börja planera [ ]
- Börja städa mitt rum [ ]
- Lära mig laga bra mat [ ] - däremot ätit sjukt mycket sjukt god mat


- SOVA [X]
- Börja kolla på Mad Men [X]


- HA KUL!!! [XXXXXX]


- Sluta överkonsumera lantchips [ ]

Jag är så jävla bakis att jag helst av allt vill gå och hänga mig. Aldrig. Mer. Dricka.