sommar
Jag råkade hamna på min blogg jag hade i åttan häromdagen. Haha. Livet alltså - jag älskar dig. Speciellt senaste tiden. Bortsett från alla små missöden med nycklar etc så känns det som vi börjar komma överens. Förra helgen var jag ute för första gången på evigheter, dessutom två gånger och den här helgen blomstrar orten. Igår körde jag och min vapendragare (erik såklart) dagsfylla. Hur kan jag ha missat detta fenomen? Haha. Fan vad det är kul att vara ung och omogen.
livet, denna jävla bimbo (som inte går att motså)
Det var en pappa som kom till BB för att hälsa på sitt lilla nya barn. Doktorn säger att han har dåliga nyheter, att mamman tyvärr inte överlevde förlossningen. Pappan blir såklart ledsen men försöker gaska upp sig med att han ändå blivit far. Han ber att få se sin lilla bebis. De kommer in i en sal med en massa bebisar. Vilket är mitt barn?undrar pappan. Nej, det är en annan sal, säger doktorn. De kommer in i en sal där det ligger massa bebisar utan armar. Pappan blir lite ledsen såklart men frågar vilket som är hans barn? En annan sal, säger doktorn. I nästa rum de kommer in i ligger en massa bebisar utan armar och ben. Är mitt barn här? frågar pappan. Annan sal, säger doktorn. Nästa rum finns det bara små huvuden. Är mitt barn här? frågar pappan. Annat rum säger doktorn. I nästa rum de kommer in i finns en liten kudde med ett litet öge. Är det här mitt barn? frågar pappan. Doktorn nickar. Pappan blir lite ledsen såklart men gaskar upp sig, vinkar och gör roliga miner till lilla ögat. Tyvärr, säger doktorn. Han är blind.
19 maj
Alltså ahhhhhhhhhhh. Varför vill man ALDRIG ha nåt förrän man inte längre kan få det? Det har aldrig någonsin slagit fel. Femton "jag vill träffa dig"-sms är bara bullshit. Det enda som triggar är "Jag kommer vara bortrest ett tag". Livet: styr upp dig nu för fan. Har vi inte diskuterat det här ämnet en miljon gånger?
hej alla fans
Våren har kommit till stan! Den här veckan har varit en av mina humörmässigt sämsta på evigheter men nu har jag lämnat fan-bananen-är-borta-jag-kommer-börja-gråta-fasen bakom mig. Senaste tiden har trots allt varit ganska bra! Idag sprang jag i t-shirt för första gången det här året, bara en sån sak! Igår hade jag och Madde tjejkväll och drack te och åt chips och nu kommer snart Thomas förbi så ska vi ner till Spånga och köpa sushi och sen hem till honom och kolla när Sverige spöar Tjeckien. Han ska bli av med sushi-oskulden ikväll. Jag har bestämt mig för att vara snäll och ge honom den tiden han behöver, vara ett bra stöd helt enkelt.
varför mitt liv suger
Lördag kväll, jag är FETT taggad, mina vänner är:
1, utomlands
2, panka
3, upptagna
4, otaggade
5, inte singlar
Jag är:
1, i Sverige
2, har en jävla massa pengar att bränna på sprit
3, inte en enda plan för kvällen
4, fett taggad
5, singel
6, I STORT BEHOV AV WINGMAN
7, FETT DESPERAT (om det alltså undgått någon)
Jag har inte bara hört av mig till ALLA jag känner, utan även alla jag känners POJKVÄNNER.
Snart sätter jag fan på mig klackarna och åker in till stan, kör en Hank Moody och sätter mig själv nånstans, beställer in en fet virre (läs: nån mesig drink) och låtsas att min kompis är på toa.
Livet, tack för att du är så jävla snällt mot mig. Inte. Till Gud: Nu vore ett bra tillfälle att tysta tvivlarna genom att visa din existens.
someone like you
Söndagar är stora vara-ful-och-promenera-dagen. Så idag gick jag och Madde en sväng runt vårat vackra Nälsta. Killkompisar, kollegor och övrigt löst folk i alla ära, men inget står sig mot äkta tjejsnack. Att bara mala på om allt som man inte riktigt pratar om med alla.
Som kärlek. Som om hur lång tid det tar att verkligen släppa en person man haft nära. Jag har tänkt på det ett tag.
Speciellt hur hela själen liksom kråmar sig innanför skinnet när man hör en speciell låt, bara för man kopplar den låten till en person eller speciell stund. Det finns x antal låtar jag aldrig lyssnar på eftersom de bara påminner om dessa x antal killar som betytt alldeles för mycket. Sen, efter ett tag, för mig ganska lång tid, kommer den där dagen när den där låten går på radion och så går man och nynnar och sjunger med genom halva låten innan man kommer på sig själv att man inte bryr sig. Den dagen är så ljuvlig.
Jag hade en sån dag nån gång i slutet av vintern när jag helt plötsligt inte bytte radiokanal när Someone like you spelades. Den låten kan ju kanske vara den mest klyschiga kärlekslåten av alla. Men, jag var inte så kaxig när jag fortfarande velade fram och tillbaka om jag kanske borde gett det en chans till. För vem vem om man någonsin träffar någon som han igen? Antagligen kommer jag aldrig igen hitta nån som ger mig alla gula mentos bara för jag inte gillar de som är rosa och orange. Men kanske någon som är fett bra på helt andra sätt.
Som kärlek. Som om hur lång tid det tar att verkligen släppa en person man haft nära. Jag har tänkt på det ett tag.
Speciellt hur hela själen liksom kråmar sig innanför skinnet när man hör en speciell låt, bara för man kopplar den låten till en person eller speciell stund. Det finns x antal låtar jag aldrig lyssnar på eftersom de bara påminner om dessa x antal killar som betytt alldeles för mycket. Sen, efter ett tag, för mig ganska lång tid, kommer den där dagen när den där låten går på radion och så går man och nynnar och sjunger med genom halva låten innan man kommer på sig själv att man inte bryr sig. Den dagen är så ljuvlig.
Jag hade en sån dag nån gång i slutet av vintern när jag helt plötsligt inte bytte radiokanal när Someone like you spelades. Den låten kan ju kanske vara den mest klyschiga kärlekslåten av alla. Men, jag var inte så kaxig när jag fortfarande velade fram och tillbaka om jag kanske borde gett det en chans till. För vem vem om man någonsin träffar någon som han igen? Antagligen kommer jag aldrig igen hitta nån som ger mig alla gula mentos bara för jag inte gillar de som är rosa och orange. Men kanske någon som är fett bra på helt andra sätt.
hur fint?
Alla dessa suddiga stunder
Idag tittade jag igenom lite gamla bilder. Som till exempel albumet från när jag fyllde 18. HERREGUD. Alla dessa jävla bildbevis?? Tur att det blir bättre med åren...
Axplock från senaste tiden
- Efter tre månaders systematiskt sms-plankande har jag nu skaffat mig ett (lagligt) busskort
- Efer 20 års utanförskap är även jag välkommen på systembolaget
- Ovan nämna dag firade vi med middag på Himlen Därtill som Klara P sågade med orden "Okej om det är äckligt, men man ska alla fall bli mätt". Jag däremot tyckte det var ganska bra och väldigt fin utsikt.
- Våren kom till Posten i Solna Business Park och nu är varje dag en svettfest
- Några av männen i mitt liv är hemma igen, däremot saknas kvinnorna fortfarande. "Jag kan vara din tjejkompis om du vill" erbjöd sig Kire, men jag tror äkta tjejsnack in bör nå hans öron.
- Årest valborg blev den mest bojkottade någosnsin. Alla fall av mig, som inte ens gick till Gläntan utan somnade klockan tio.
