VASALOPPET!!!!!

Nu mina elva läsare är jag anmäld till öppet spår och fan vad bra det känns. Idag körde jag också coopers test första gånger innan vi verkligen börjar träna på riktigt och det gick inge vidare men då är det ju alla fall lättare att springa bättre nästa gång. Det gäller att tänka positivt, har jag fått lära mig ;)

Tisdag är det ju idag och jag och Mimmie hade våran vanliga tisdagsmiddag och sen var det en timme till häst på det. Kul kul kul det med.

Kan skriva några rader om helgen också och den var väldigt skön. På lördagen var jag på hockey och såg Djurgården bli utskopadeav Skellefteå vilket såklart var långt ifrån okej. Efter det blev det en väldigt spontan utgång med en otroligt liten och oklädd Anna men det vart kul ändå. På söndagen var det plugg och sen söndagsmiddag hos Teresa & Kristjana.

Nu ska jag duscha och sen stretcha som en gris. So long!


IGÅR



Igår var jag i kyrkan på konfirmationsåterträff och min hjärna har vart ett smärre kaos sen dess. Tänk er att komma tillbaka till en plats som inte ändrats det minsta senaste tre åren och vara där med samma människor som för tre år sedan. Alla ser såklart lite äldre ut men allt är precis som då, vissa exakt samma person som 2007 men allt är tre år framåt. Jag har aldrig varit med om något liknande. Hela kvällen kändes som en gigantisk deja vú-upplevelse och efteråt var det omöjligt att få ordning på någonting. Igårkväll när jag somnade var jag 14 år igen, hade precis kommit hem från våran vecka i Kall och var liten, ömtålig och naiv och hade så mycket framför mig och imorse när var jag 18, skulle stressa iväg till en kemilabb sista året på gymnasiet och mina tankar kretsade kring körkort, utgångar i helgen och studenten.

Kyrkan igår gav verkligen en tankeställare. Är det värt att ånga på i 200 km/h utan en sekund att tänka efter? Då när vi konfirmerade oss var vi så små och hade inte sett någonting, men det fanns alla fall tid att sitta kvar och prata en liten extra stund. Nu för tiden har jag tider att passa vad jag än gör. Vilken dag det än är i veckan är det alltid något som ska göras. Att komma in i kyrkan och inse att alla inte lever det där konstiga livet där allt bara snurrar fortare och fortare vart som en kulturkock, att se hur mina gamla konfirmationsledare hade det där speciellt lugnet över sig som man har när man är fri. Jag vet själv hur jag alltid ser till att utnyttja tiden så det blir minimalt med dötid men ändå så kanske jag inte skulle ge så mycket för det i slutändan. Eller? Hela jag känner mig hur konstig som helst.

Nu ska jag alla fall hoppa in i duschen och imorrn blir en ny dag med nya äventyr och nya tider att passa. Sleep tight sunshines!

save tonight


MÍERCOLES

Onsdag mina kära vänner och halva veckan är redan förbi. Idag har jag klarat mig utan nässprayen hela dagen och jag börjar se ljuset igen. Snart kanske jag är oförkyld igen? Fram till dess roar jag mig med ridning, powewalks, övningskörning och att sova. Fy blä vad less jag är på det här livet. Men men, vattenskidor i spetember äv väl inte ultimat för mig med ett immunförsvar som ligger på minus året om.
 Idag har jag alla fall spelat frisbeegolf och nu ska jag sno ihop nån slags middag och sen blir det övningskörning till ursvik och lite promenix i skogen och sen till casa de abrudan och mata kissemissarna eftersomtöntarna stack iväg till Portugal igår. Kul när folk håller på så...

12 SEPTEMBER


12 september idag, 13 imorrn. Jag kan inte förstå att det redan gått ett halvår. Jag tänker på det varje dag, hur saker och ting kan ändras innan man hinner blinka. Hur allting fortsätter men på ett annat spår. Vet att jag inte borde skriva det här, att det kanske bara blir värre då men det känns samtidigt så bra att få ner lite i ord. Alla minnen. Allt från kattungar till tomatplantor. Somrar, vintrar, vårar, höstar. Hur fort allting gick. Jag vet att det inte var min mamma men på något sätt kändes det lite så. Jag kommer ihåg hur hon, er mamma, alltid tog mig på allvar, hon var den som sa åt mig att jag skulle klara mig bra i livet, att jag var bra. Jag kommer ihåg allting jag gjorde den 13 mars. Fram till dess hade jag trott och intalat mig själv att det skulle lösa sig, men den dagen blev allting så verkligt, samtidigt som det blev så overkligt. Likaså begravningen, halva jag var där och såg hur vackert allting var samtidigt som halva jag fortfarande inte riktigt förstått att det inte var en film jag såg. Allt i livet formar en och formar ens framtid. Jag tänker aldrig igen skjuta upp någonting, för man vet man aldrig vad som händer imorgon. Förlåt T & K för att jag drar upp det här, jag vet att ni lever med det är så mycket, så mycket mer än jag gör.

SHOOO BLOGGEN!

Jag lever fortfarande men senaste beckan är det mycket tack vare nässprayen. Nuhar jag faktiskt börjat trappa ner lite på den så snart klarar jag mig kanske på egna ben igen.

Den här lördagen har varit väldigt ospårad men det var nog ganska välbehövligt. Igår körde jag, frugan, Korvin & Vickan en liten utgång på Ambassadeur och fy satan vad kul vi hade!! Jag gillar verkligen det stället, jag har iofs bara vart där två gånger men båda gångerna har det verkligen varit grymma kvällar! Sen kan jag ju inte klaga på sällskapet heller, helt enkelt enastående! ;-)
 Nu ska jag strax hoppa in i duschen och sen ska jag och Klara röra oss in mot stan för en liten bit mat och sen ska vi se den där jäkla inception en gång för alla. Hej så länge!!


SEPTEMBER NU

Nu är det ju som alla kanske läste september och jag är mer taggad än någonsin!! Jag minns min ångest för ett år sen, den här när jag bara ville ändra på allt, den här vad-gör-jag-i-nälsta-känslan när jag bara ville bortbortbort.  
  Klart ordet september ger ångest i hjärtat även i år men just nu är det så himla mycket på gång och jag bara älskar varje sekund nästan hela tiden. Man kör på för fullt varje dag och sen sover man som en gris på natten innan man börjar om igen. Ingen tid att fundera, bara köra. 

Idag har vart en bra Anna-dag: först var det valdebatt i bromma gymnasium och sen hade Michelle i min klass idrottslektion så vi åkte vattenskidor. FY SATAN VA UNDERBART!!!! Jag hade aldrig tidigare gjort det och det var en helt ny upplevelse och så jäkla härligt!!! Det var hur kul som helst och jag driver inte när jag säger att jag skrattade konstant hela tiden. Det är nånting speciellt med allt som har med skidor att göra, hela världen ler liksom mot en. Det låter nog lite överdrivet eftersom det var premiäråk och allt men det var verkligen lycka!!! Så galet kul bara, inget krångel utan bara livsglädje!! Haha och ingen dålig endorfinkick heller. Endorfiner och adrenalin i mitt hjärta.

Nu ska jag ta en telefon-te med frugan och sen ska jag sova. High on life men trött som få. Sleep tight!!


RSS 2.0