mind fucking
Livet är bra konstigt ibland. Imorse vaknade jag i min säng, i mitt rum, mitt hus. Åt frukost i mitt kök, läste tidningen, packade upp allt det som varit mitt liv senaste månaderna. Chillade, promenerade ner till Spånga och hämtade ut körkortet (!!!!!), pussade på Nelli, fikade med Kristjana. Det är knäppt och ovant men ändå sjukt "rätt". Följde med mamma till stallet, var till coop och handlade mat, sprang in i folk jag kände. ALLT är verkligen som vanligt fast allt är helt annorlunda. Typ som jag har drömt och vaknat, en höst senare. Overkligt.
SVERIGE!!!!!!!!
23 november
Jag avslutade Londonäventyret med en promendag-dag. Först hoppade jag av bussen i Shoreditch och gick hela Brick Lane, sen fortsatte jag ner mot floden och gick bort mot Tower Bridge och över den. Sen fortsatte jag längs Thames tills jag kom till Tate och där käkade jag lunch med utsikt över hela stan (Klara: Cappuchino på Tate eller kaffe på bryggan?). Efter det var det nästan mörkt så då åkte jag in mot stan, dregglade över vackra människor på Abercrombie, lämnade tillbaka en ful tröja på Zara och köpte träningsskor. Jag har knappt shoppat nåt här alls, allt jag köpt har varit investeringar som jag kommer uppskatta lika mycket om ett år. Det känns väldigt bra, investeringar är bra grejer. Till sist mötte jag upp Hannah och så käkade vi middag på Pizza Hut. Nu måste jag verkligen sova, helst redan för ett par timmar sen. Klockan ringer sex imorrn. Fest. West coast here I come!
last day
Den här bilden som togs första kvällen i London, SHIT vad jag ser... välvårdad ut. Nu är jag så jävla ofrsäch att det inte finns ord som räcker till. Man blir seriöst aldrig riktigt ren här. När jag kommer hem ska jag skrubba varenda millimeter av mig själv till skinnet svider. Och tvätta alla kläder tre gången innan jag använder dem igen.
Men först: Njuta av sista dagen på egen hand i London. Imorgon åker jag till Cardiff och kommer hem igen på fredag kväll och på lördag kommer m & p. AHHH. SISTA DAGEN IDAG. Sjukt!!
thank you, nice strangers
Igår, när jag precis skulle gå ner i tunnelbanan kom de fram en kille och sa "Nice scarf!". Så himla gulligt! Sen försvann han, och idag när jag var inne på Primark kom en tjej fram och frågade vart jag hade köpt den. Love it, min fina hästsjal. Häst är bäst.
Regent's Park
Idag har jag tagit stora Primark-rundan. Som jag har fasat för denna dag. Kommer in, ser en massa billiga grejer. Går mot provrummen. Ställer mig i kön. Känner att kötiden helt klart är okej. Sen slår det mig att jag antagligen inte kommer köpa nåt ändå, plockar ihop lite praktiska saker som tofsar och strumpbyxor, såna grejer man är korkar ifall man inte köper upp ett litet lager från Primark. Betalar, går ut. Känner hur sjukt streetsmart jag blivit och växer typ en halvmeter för jag inte förstörde min dag inne på världens värsta varuhus. Då var klockan kanske ett. Känner att det är många timmar kvar att slå hål på så jag börjar gå. Och går, och går, och går. Går genom Marelybone och efter det genom Regent's Park som var helt sagolik. Kommer upp till London Zoo och fortsätter tills jag kommer till St Johns Wood som bjöd på en ganska svårslagen gräddhylla. Känner att det är varmt i London idag, sommarvärme till och med. Jaa, bokstavligt talat jämtländsk midsommarvärme och jag är påbyltad som om det vore minusgrader. Hittar ett italienskt glasställe och sätter mig på uteserveringen och äter glass och försöker se helt oberörd ut, fastän folk glor som om jag vore från månen. Är man svensk så är man, liksom.
Beginning of the end
Grå och ganska trist idag. Det är varannan dag soligt och kallt och varannan dag molnigt och varmt. I morse när jag var ute och sprang hamnade jag i en park här i närheten som hade getter. Kunde knappt tro mina ögon. Men små getter var det, nevertheless. Sen åkte jag in till stan, lunchade med Mr Höglund och på eftermiddagen har jag bara strosat omkring. Börjar bli proffs det! Tog en sväng på Harrods, mathallarna där lessar jag aldrig på. Dagen avslutades med en promenad längs floden, förbi London Eye som lyste upp i mörkret.
sun-day
Idag har solen skinit över London och det har varit kallt som satan. Men det känns bra med kyla på nåt sätt, som att luften känns friskare då. Jag har bara chillat, började dagen med att äta lunch i Stoke Newington som ligger här intill. Sen tog jag bussen och åkte en bra stund. Att sitta på övre däck är nog bland det bästa här, se allt från första parkett liksom. Hoppade av vid Brick Lane och gick där en stund. Kollade lite second hand och önskade mer än någonsin att jag kunde se alla fina kläder, men allt jag ser är kaos och loppor. Gick genom Shoreditch innan jag tog bussen hem igen. Om jag kommer till London igen vill jag bo runt Shoreditch och ha någon att bo med så man kan gå på alla miljoner restauranger och pubar som finns där.
I'm coming home
Att komma hem igen. Jag trodde aldrig jag skulle bli så homesick, men jag kan inte tänka på annat än att komma hem. Landa i mitt land, rulla in i min stad, komma till mina kvarter, min gata, mitt hus. Kliva in hemma hos mig, min familj, mitt rum, mina vänner, mitt liv.
Det är nog det som är värst, att det enda jag har är min resväska. Kanske det som varit det bästa också, att det bara varit jag. Bästa och värsta är ibland inte så långt ifrån varandra, ni vet. Ensamheten. Att inte ha någon. Det är en overklig upplevelse, att vara helt på egen hand. Skrämmande och inspirerande. Det har gjort mig starkade än jag någosin varit. Bevisat att jag klara mig på egen hand. Det kommer jag bära med mig hela livet, att jag inte behöver någon vid min sida för att lyckas. Men nu vet jag också att saker bli oändligt mycket bättre när man får dela allt med någon.
Ibland brukar jag tänka på hur sjuk den hör hösten varit. Att jag har klarat det. Att det varit allt mellan himmel och helvete. Att det som inte ens varit tre månader lika gärna kunde varit över ett år. Hur absurt det är att jag inte hade någonting alls när jag kom hit. Att jag fortfarande är så liten fast alla i den här stan ser mig som mycket äldre.
Jag är så glad att jag har något att komma hem till. De flesta som kommer hit, inte svenskar utan andra nationaliteter, satsar hela sina liv på ett kort och hoppas på det bästa. På jobbet till exempel, jag kom hit medan de andra åkte från något för att kanske aldrig mer komma tillbaka. Medan jag är här som turist är de flyktingar, lyckosökare på väg från arbetslöshet och fattigdom. Och med andra nationaliteter menar jag italienare, spanjorer och greker. Det är inte ens länder långt härifrån, men ändå vill ingen återvända.
När jag berättar om Sverige får de människorna något speciellt i blicken. Som om jag pratade om en plats där gräset alltid är grönt och de goda alltid vinner.Så är det kanske inte. Inte full ut. Men jämfört med platserna de lämnat är det allt man kan önska sig. Älskade, älskade Sverige. Nio dagar kvar.
Hyde Park
Idag var jag i Hyde Park och promenerade. Fick lite dåligt samvete över allt illa jag tänkt om London, för det var verkligen magiskt idag. Men sen var det kaos i underjorden på väg hem, då kom fula tankarna tillbaka. Fast det gör egentligen inte så mycket för nu, mina kära vänner, är det inte långt kvar!! På torsdag och fredag är jag i Wales och sen är familjen här på lördag. Så fyra dagar till har där jag måste slå hål på tiden, med aktiviteter så som att shoppa och ta in det mesta jag kan av storstadspulsen. Det känns helt klart överkomligt.
Thank God It's Friday
Inte för att vilken dag det är spelar någon roll när man har semester. Vi firade alla fall fredagen med drinkar och mat på Fridays. Jack Daniels Burger kan nog vara Guds gåva till hungriga människor.
Wimbledon
Så har jag sett ännu en av Londons delar... Jag hittade inte ens tennisarenorna och såg inte ett enda tennisracket eller någon nytränad musklig tennisspelare. Wimbledon var ganska mysigt, med en huvudgata med alla vanliga butiker och restauranger, men exakt likadan som varje London-förort, med andra ord. En och en halv timme tog det att ta sig dit härifrån, kollektivtrafiken är inte den snabbaste i den här stan. Och jag får panik över allt skit som alla äter. VARENDA unge käkar chips eller hamburgare, och det verkar vara helt normalt beteende. Jag vill bara gå till gymmet när jag ser det.
Wales
Igår bokade jag bussbiljetter till Cardiff så på torsdag åker jag och hälsar på Sofie över en natt!! Ahh I can't wait!
Nu ska jag svida om från mjukiskläder och åka till Wimbledon. Tennisens hemort känns som något man borde sett ifall man varit i London en längre tid.
Covent Garden
Jag har verkligen missat Covent Garden, upptäckte jag idag när jag gick en bit bort från tunnelbanan. Supermysigt och superturistigt. Var inne på North Face och provade dunjackor och drömde mig bort. Det finns ett kvarter mellan Strand och Long Acre Street för (oss) nordbor, där är det bara friluftslivsaffärer med skidor och snowboards och kanadensiska barer. Den här stan är verkligen en miljon små som sitter ihop.
Åt lunch på Wagamama och det var verkligen inget att hänga i julgranen, typ som ett kaosartat snabbmatsställe med nudlar. Sen shoppade jag lite och avslutade med en liten fika. Jag har verkligen blivit bästis med mig själv sen jag kom hit. Förut hade jag sjunkit genom marken om en servitör hade frågat om jag väntade sällskap när jag var själv, men nu vet jag att jag är ensam för att jag har åkt ifrån alla jag känner. Innan var en ensam person ett tecken på övergivenhet för mig, men jag är ju lite mer ett bevis på motsatsen.
Det är så sjukt att det bara är lite mer än en vecka kvar i London nu. Skönt men knäppt. Som att komma till Eldris efter 81 km av Vasaloppet och känna att man kommer ta sig i mål i ett lopp som man laddat för, och levt med, i månader.
dagens tips från coachen
Det här var en av gårdagens investeringar. Tro mig, det här är det absolut bästa köpet man kan göra vintertid. Och då ska ni veta att jag testat allt marknaden har att erbjuda.
Den här dagen vet jag faktiskt inte vad jag ska hitta på, solen lyser med sin frånvaro och det är svinkallt. Kylan är här beyond cold. Så idag ska det, om inte annat, köpas mössa.
yesss
When life gives you lemons, make lemonade. Min lemonad smakar sjukt jävla bra. Idag var en bra dag. Please let it stay like this. Ögonbrynen är trådade och jag grät som ett barn - såklart, smärtan är overklig. Sen köpte jag upp halva the Body Shop, en aktivitet jag ska återkomma till imorgon när jag ska ta med mig andra halvan hem.
Var ute och sprang en sväng också och herre jesus vad min kropp mår bra när den får svettas. Och som avslutning på den här dagen åt vi middag på en av thairestaurangerna här i närheten.
Update
Jag vaknade med VÄRSTA energin i kroppen imorse. Minns inte när det hände senast, men nu spritter det i varje del av mig. Baaaam. Som jag har längtat efter den här stunden!
Igår fick vi lön och det firade vi med att se Sverige få stryk av England och gå till Häagen-Dasz. Note to self: Illamående är ett tecken på att man bör sluta äta.
Nu ska jag åka till Camden och få mina ögonbryn fixade för £3.50. Känner redan smärtan. Känner också att det är nödvändigt om jag någonsin ska få mitt M att bli till två ögonbryn.
Bara i London
Plocka ihop din egen sushi, betala, ta bort plasten, ät.
fyra nyanser av grått
Tillbaka i ett färglöst London. Sovmorgon, mys i min osköna, smala säng och sen en liten promenad som blev till en joggingtur. Så himla skönt att bara springa superlångsamt, utan att mäta tid och puls, bara för att det kändes lätt. Nu ska jag åka in mot stan och göra något av den här dagen. Två veckors Londonsemester börjar NU!
Idag
Frukostbuffe, Montmartre, Sacre Cour, Eiffeltornet och solsken. Paris I love you. Magiskt helg. Nu är jag tillbaka i et grått London igen och insåg precis att det var fars dag idag.
igårkväll
Moules marinières, fransk bistro, skaldjur i gatuhörn och maccarons (som för övrigt är största besvikelsen det här året, smakar ju bara som mandelmassa med sötningsmedel)
mercí
Det är varmt och soligt och stan är så vacker att man nästan går sönder inombords. Herregud vad jag förtjänar det här efter senaste veckorna. Nu laddar vi batterierna för fransk middag. Lycka är namnet på vätskan som flyter i mina ådror ikväll.
Från en marble arch till en annan
Idag var det tack och hej till Barbour. Imorgon klockan åtta rullar tåget från St Pancras och sen möter pappa mig på tågstationen i Paris. Morgondagen ska jag ägna åt att äta creme brulee och kolla fransk vintage. Förut idag fick jag ett sms från pappa med innehållet "På söndag 12.30 åker vi högst upp i Eiffeltornet". Livet är ganska bra just nu.
PARIS
Sista jobbdagen är flyttad till imorgon, för på lördag åker jag till Paris över helgen! Åhhh!!!
La vida bonita
Idag sa jag upp mig från jobbet. På lördag blir min sista dag på Barbour. Det. Känns. Sjukt. Bra.
WTF?????
Vad i HELVETE är oddsen att halva blackan ramlar in på Barbour idag? Matte-data-93-or är exakt den typen av människor som jag känner igen fast jag inte borde och somfår mig att gömma mig långt in på lagret.
This town is getting smaller... Visste att den här dagen skulle komma, men inte att det skulle vara idag.
DESSUTOM springer jag in i andra halvan av Blackans matte-data-nördar när jag skulle in på Tesco och köpa twix. Känns så jävla hemskt att de såg mig mitt i London, och när jag kunde varit världens coolaste och snyggaste ser jag såklart ut som ett mongo och köper choklad för mina sista mynt.
Saker jag saknar när jag säger att jag saknar Sverige
Biljetterna är bokade, 26:e kommer m & p och om exakt tre veckor flyger jag hem igen. Och alla ni som inte går under benämningen saker, er saknar jag massa, massa, massa.
Sarisen
Jag skypade precis med frugan som åker till USA på måndag. Och är kvar där till nästa november. Helt sinnesjukt att allt som varit framtid har blivit nutid.
Ciao Bello
Här är jag och världens gulligaste Dario på jobbet idag. Han är så himla söt, direkt från Italy med skostorlek 39. Max.
Londonlivet rullar på som det ska. Den här helgen har vi vänt upp och ner på allt. Tror vi sov typ 8 timmar nattetid från torsdag till söndag. Igår sov vi från sju på kvällen till åtta imorse, på riktigt. Jag har inte varit still så länge i ett enda svep sen jag var kanske åtta? Har mått skit senaste dagarna, lite som jag blivit allergisk mot allt ätbart. Ett tag kändes det som jag hade fått i mig råttgift men nu börjar jag se ljuset igen. På ett sätt är det ganska skönt att inte vara konstant hungrig. Annars då? Det är runt 12 grader varmt här och konstant grått väder och regn. Spelar inte så stor roll för oss, i och för sig, eftersom vi bara ser dagsljus under en kvart när vi går till tunnelbanan på väg mot våra 10-timmars-skift. Om jag kommer sakna arbetslivet i London? NEJ.
rehab
Igår var vi ute och dansade. Och det fortsatte vi med till det blev ljust igen. Sjukaste kvällen på väldigt, väldigt länge. När vi ramlade in här var klockan nio så idag har vi haft rehab. Otroligt välbehövligt.
Det ska börjas i tid
Julpyntandet börjar ta fart i London. Imorse var jag på Libertys julavdelning och drömde mig bort lite. Ja tack till lussebullar och glögg och julmys.
Idag har jag varit ledig och som alltid hade jag tänkt att jag skulle tvätta, träna, åka till stan och strosa, ta en sväng på Harrods och en promenad längs Thames. Fett ambistiösa planer som jag vet kommer gå i kras men man slutar ju aldrig hoppas. Jag orkade inte ens käka lunch, har bara sovit idag. Så jävla värt.
