Live on the blonde side of life

Just nu: Noll ångest. Inga grejer som ska lämnas in. Det bästa jag upplevt på länge. Dessutom håller jag på att ta mig ur min ofrivilliga fattigdom. Känns väldigt bra. Det som tynger mig just nu är kruxet vad man ska önska sig i studenpresent. Klocka? Halsband? Ring? Livets svåra val. Tror jag har hittat en ring (asfin!) men hur vet man vad man kommer vilja använda varje dag resten av livet? Som sagt, mycket tunga beslut som ska tas.  

Ett femton gånger smidigare alternativ till Australien är att ta flyget till London. Två timmar bort finns allt man kan önska sig. Notting Hill är kanske världens finaste stadsdel och Hyde Park kanske världens vackraste park att jogga i. Bring it on, säger jag bara. 

Dagens höjdpunkt var tänkt att bli när Blackan spöade skiten ur Bromma. Fick tyvärr aldrig se det ske eftersom Brommas klack slängde in bengaler på plan och matchen blåstes av. Antar att deras slogan är Fuck the Future inte har uppkommit genom lösa rykten. Inte mycket mer att säga om Bromma Gymnasium än så.
  På vägen hem tajmade jag dagens första störtskur. Sen när jag sprang (ni läste rätt) till stallet tajmade jag den andra. Red på bästa hästen och sprang sen hem igen. Dubbel workout i sin bästa form.  
 Nu sitter jag och försöker få fingrarna att blöda genom att skriva på mitt livs sista samhällsuppsats. Skulle säga att blodflödet just nu är lika med noll.

Kan även meddela att jag även denna fina dag varit ett svart hål när det gällt matintaget. Börjar tro att det är nån typ av pms-hunger som drabbat mig, skulle jag rabbla upp allt jag ätit idag skulle ni tro nåt var på tok. Jaja. Äta bör man annars dör man.

Jag vet att jag har hela livet på mig blablalaaa och det är ingen brådska att göra allt man vill göra osv osv. Och jag har ställt in mig på att vara hemma till hösten och plugga eller jobba. Skönt att ta det lugnt ett par månader och inte behöva släppa taget om allt än... Hinna umgås med alla nära och kära och klura ut hur fan jag ska komma in på läkarlinjen... Låter ju bra och stabilt. Som en bra grund att stå på. 
 Men frågan är bara vem är jag försöker lura? Det jag vill mest av allt är 1, göra någonting helt nytt, 2, komma bort, 3, åka iväg själv och se vad som händer. Så hur går det ihop? Att vara hemma kommer innebära samma liv, samma vanor, samma rutiner, samma glädjeämnen. Samma härliga utekvällar, samma vänner som jag verkligen älskar, samma trygga liv. Samma rastlöshet. Samma känsla av att det finns mer att uppleva än Spånga och Ambassadeur. Visst skulle det vara skönt att få jobba och tjäna ihop pengar, men det är exakt vad jag kommer ägna mitt liv åt de kommande 50 åren. Att jobba på Ica kommer jag få göra ändå.

Igår satt jag upper halva natten och försökte klura på min framtid. Hittade lite sidor om Australien, inte för att jag någonsin varit speciellt sugen på att åka dit men det känns som att jobba på en ranch och sitta på hästryggen hela dagarna skulle passa mig väldigt bra. Bring it on.

För cirka en timma sen slog det mig varför jag varit VRÅLHUNGRIG hela dagen. Gårdagen innebar nämligen, förutom skola och arbete att jag slog ihop middag med kvällsmat och åt klyftpotatis med köttfärsbiffar vid halv elva på kvällen när jag kom hem. Absolut stort fett big-no-no att missa en del av matintaget, vilket jag är otroligt väl medveten om men såklart inte tänkte på. Middag plus fil med musli kändes lite väl ambitiöst när klockan började närma sig midnatt. Känns som jag är lite av ett extremfall när det gäller foderintag, är det ens möjligt att man är hungrig dagen efter på grund av mat man aldrig åt, dagen innan?
 Så för att nu återställa balansen ska jag kolla på film med min syster och äta en bunke popcorn, eller två/tre/fyra/fjorton. Kolhydrater och fett när det är som bäst. OCH fil innan jag går och lägger mig. Aldrig-mer-slarva-med-filen.

Sitter och äter oliver och dricker oboy och njuter av att mina ben är så slut, pga bodypump, att jag kommer behöva ropa på hjälp för att ta mig någonstans. Skön känsla. Skön söndag. Har gjort cirkus noll knop idag förutom att ta mig till Vällingby och hem igen.
 Skön helg också för den delen. I fredags firade vi Thomas på Sommar och igår var det utgång med mina tre hjärtan, aka korv-flickor. Först traditionsenliga vinet hos Karin sen Amba all night long. Mucho härliga kvällar!!!!!! Barbent dessutom, hur ljuvligt är inte det?
 Nu ska jag liten dusch tror jag. Odören från mig är something else för tillfället. Kanske man ska slå på stort och raka benen också? Fastän det kan vara svårt att tro så äger jag en grymt bra rakhyvel, jag är bara inte så bra på att använda den.

ÄNTLIGEN blev det fredag och jag ska strax bege mig in mot stan för nya äventyr. Idag fyller personen på bilden ovan år, så det blir middag och sen utgång. Kanske bara ben för första gången i år?

Alla mina singelvänner (om jag ens har nån kvar?): den här mannen är allt ni söker. Snygg, smart, vältränad, blir lätt brun, har körkort, ett hjärta av guld OCH är singel. Enda anledningen till att min mor inte vill att jag gifter mig med Thomas Pettersson är hans efternamn. Vilket inte är något problem för er. Om jag inte minns helt fel så är det här första personen som pussade mig på munnen. Men detta inträffade på en klassresa runt 2004 så no hard feelings från min sida.

´







Korsar Atlanten och ser var jag hamnar, vilka jag möter och hur det känns att ha shorts på vintern.  

Ska strax lägga mig men tänkte bara säga, än gång för alla, och jag kommer förmodligen låta som stallnörd no 1 nu, men FAN VAD JAG ÄLSKAR RIDNINGEN!!!!! Jag red med min mor ikväll och det är som att äta lyckopiller. Varje gång. Hela året. Finns få dåliga dagar som inte blir bra efter en timme på hästryggen.

Är så trött på allt som är trasigt. På allt som är fel och på allt som inte går att ändra. Önskar saker och ting var som vanligt imorrn igen och det gör så ont att veta att det inte är så. Det gör så ont varje gång jag tänker på den där morgonen, på de där morgnarna. På stillheten, på tystnaden. Som om det var på film, fast det inte var det. Det gör så ont att livet aldrig verkar ge tillbaka till dem som förtjänar det.

Cykeln har blivit snodd när den stod vid busshållplatsen, jag har totalkrossat en spegel och firat 19 levna år med bästa tänkbara sällskap. Vi körde fullast vinner. Jag vann. Idag var en dag i baksmällans tecken.

 Den här helgen har jag och Kristjana bakisjobbat lördag och söndag. Segt som bara den. Extra segt eftersom ingen av oss hade druckit en droppe alls. Känns som bästa åren är förbi, nu är det bara förfall kvar.
  Ikväll har Abrudans varit här på söndagsmiddag, alltid kul att täffa dem när det var så länge sen sist (1 timme 10 min). Jag hamnade i årets matkoma och blev av med chattroulettoskulden. Visste inte att folk (killar) helt seriöst sitter hemma och runkar framför webcamen. Nu vet jag det. Tyvärr.