tack livet
Inte för att du alltid är min bästa vän, men för att du på nåt sett får mig att alltid tro på dig. Tack för alla dagar, kvällar och nätter. För alla bra stunder och för helvetesstunder, som får mig att älska de bra stunderna ännu mer. För att du, visserligen den hårda vägen, lärt mig vilka jag ska ha i mitt liv. Tack för alla fina människor jag mött, för alla fula människor jag mött, och för alla människor som inte går att placera i någon kategori alls. Tack för alla knäppa efterfester och för alla skratt. Tack för oliver, solsken och pudersnö. Jag tackar inte för alla gånger du fått mig att tvivla på allt eller varenda gång rulltrappan i Spånga inte fungerar och man har så helvetes bråttom att det hänger på hundradelarna. Men för resten; tack. Jag älskar dig. Snälla låt mig få leva till hela jag är ett russin.
shoo
Här ligger jag och kollar på Spanien-Italien. Här, på denna plats i soffan, har jag tillbringat många timmar denna helg. Fint så. Vissa helger krävs lite mer återhämtning än andra. I fredags tog jag och Ebba med Sydamerikaresenären ut på en liten sväng här i stan. Eller liten och liten... När man vinglar hem från en efterfest i sommarregn långt efter solen gått upp och somnar vid sju kanske kvällen varit mer än en liten sväng. SJUKT nice alla fall. Jag skrattar fortfarade. Efterfester i mitt <3.
